.

Så fort jag fick höra om inrikningen så bestämde jag mig för att där skulle jag komma in, och det var ingen lätt sak ska jag berätta för er, poängen var väldigt höga!

Men envis som jag är tog jag skolan på högsta allvar och kämpade mig igenom högstadiet med toppenbetyg.

När jag väl börjat på himmelstalund så fick jag höra talas om att två elever från skolan skulle få chansen att bli skickade till Teneriffa för att arbeta med delfiner, sjölejon och pingviner.

Åh vilken dröm, men inte skulle väl jag kunna ta mig ända dit? Två elever från hela skolan. Kraven var bra betyg, goda kunskaper i engelska och vara ett bra föredömme och reklam för skolan.

Åh jag ville ju så gärna, men jag som var så blyg och knappt vågade hålla föredrag framför klassen skulle väl aldrig få möjligheten att åka, så jag bestämde mig för att ansöka om att få åka med att vara glad åt dem som skickades.

Så kom höstterminen i trean, en dag när jag kom till skolan satt en lapp på den stora anslagstavlan i aulan.

NI FÅR ÅKA TILL TENERIFFA 2010, jag kunde inte tro mina ögon, mitt namn. Helt sinnessjukt.

Under en månads tid fick jag göra det jag älskar mest av allt, åka till ett annat land för att få träna djur, och inte vilka djur som helst! Mina absoluta favoriter, delfinerna.

Arbetslaget vi var på ön var helt fantastiskt, alla var så trevliga och glada, skrattade om allt och vi kändes som en ända stor familj.

Visst, vi fick ton med skolarbete med oss ner för att inte hamn efter eftersom vi faktiskt missade en månads plugg, men det gjorde verkligen ingenting.

Under vistelsen bodde vi hos ett äldre par, mannen var kock och lagade trerätters middag till oss varje dag, det kunder inte ha varit bättre.

Har nog aldrig varit så lycklig som jag var under den månaden, och bästa sättet för mig att förmedla min känsla är nog ändå att visa den i bilder, så har det alltid varit för mig, mitt humör speglas igenom fotografierna jag tar, är jag glad syns det, är jag nere, går inte det attt dölja.

En bild säger faktiskt mer än tusen ord.